Själv har jag varit båtburen det sista, tyvärr utan fiskespö i båten... Mitt portabla ekolod (Lowrance X52) har dock varit till stor hjälp under våra provtagningar och under onsdagen kommer nya Minn Kota 55-pundarn att luftas då vi har en del transportsträcka till provtagningsplatsen med Göteborgs Universitets fina Linderbåt. Det är ju nästan straffbart att INTE ha med ett fiskespö då... Kameran har hursomhelst varit med hela dagen, med ovanligt fina motiv för att vara en tisdag på kontoret! :-)
Tisdagen var en underbar dag. Denna historia börjar dock redan i måndags. Vi låg och samlade våra prover ungefär som på bilden ovan. Ett konstigt fågelläte som vi inte kände igen fick oss instinktivt att reagera och vända oss om. På andra sidan ån susar en blå liten oljad blixt förbi strax ovanför vattenytan. Kungsfiskare!! Utan tvekan en av våra allra finaste fåglar! Tyvärr gick det hela alldeles för snabbt för att kameran skulle få komma till användning. Kungsfiskaren är en liten blåskimrande skönhet som inte ofta visar upp sig. Om ni klickar på länken till Kungsbacka Sportfiskeklubb till höger så ser ni en tecknad version av kungsfiskaren.
Tisdagen började med att den grå eminensen hägern lyfte och svepte över mig. Inte heller nu var jag redo med kameran. När Johanna lite senare fick syn på en ormvråk längs med vägen vände jag helt sonika, körde tillbaka och lyckades bränna av ett par okej bilder, i alla fall för en glad amatörfotograf som mig. Ett rejält zoomobjektiv står dock högt på min julklappsönskelista till Tomten.
Vi fick en timma över på eftermiddagen, så jag tog med min kollega Johanna, som aldrig sett en levande flodpärlmussla, till en å i närheten som huserar ett av Hallands finaste bestånd av den rödlistade flodpärlmusslan. Det blev några fina foton här med. På bilden under syns två flodpärlmusslor på ca 10-11cm, vilket gissningsvis gör dem minst 50 år gamla, kanske betydligt äldre!
Flodpärlmusslan är en indikator på att vattnet är av god kvalitet, men tyvärr är föryngring relativt ovanligt i södra Sverige. Inte bara bra vatten krävs för detta (bra pH, liten övergödning mm), utan även bestånd av öring. Flodpärlmusslans larv lever nämligen sina första ca 8-9 månader som (harmlös) parasit på gälarna på öring, och ibland lax, innan den fäster till lämpligt bottensubstrat och utvecklas till en mussla. Migrerande (vandrande) öring hjälper sedan bestånden att spridas, inte minst uppströms.
Flodpärlmusslan har även ett enormt symbolvärde och är en så kallad flaggart inom naturvården, vilket innebär att den är en "populär" och skyddsvärd art, vilket av biologer och naturvårdare utnyttjas för att få gehör för vissa skyddsåtgärder (reservat, skyddsområden etc.) som annars skulle vara svårare att få igenom. Andra klassiska exempel på flaggarter är panda, delfin, lax och pilgrimsfalk.
Denna oerhört vackra orkidéliknande blomma av för oss okänd art trivdes på strandbrinken bredvid flodpärlmusslorna.
På samma strandbrink lyckades Johanna vaket hindra mig (tack snälla) från att utforska vad jag trodde var ett gammalt minkhål eller liknande (se bild ovan). Johanna har jobbat extra många år på Anticimex och högg direkt tag i min arm innan skadan var skedd. En inzoomning med kameran från säkert avstånd avslöjade faran:
Ett jordgetingbo!! Dessa getingar kan vara väldigt aggressiva och beskyddande kring sin drottning och det finns säkert någon som trampat i ett bo någon gång. Om jag hörde rätt kan det ibland vara 10000 getingar i ett bo! Det är nu väldigt sent på säsongen, men det var ändå en del aktivitet kring ingången. Johanna sa också att det ofta är en gammal håla som används som bo, och att getingarna sedan bygger upp enorma komplex av cellulosa. Det är alltså toppen på detta "hus" som är det vita som getingarna kryper på, och det är väldigt ovanligt att man ser detta ovan jord! Endast drottningen överlever sedan vintern.Vi trodde nu att vi hade haft tillräckligt med "animal encounters" för en dag, men inte! På väg upp till bilen, fortfarande med kameran runt halsen, lyckas jag ta några bilder på denna mus av okänd art.
Stackarn låg väl och solade i gräset på traktorvägen i det sista höstljuset när två biologer och förmodade djurvänner så när höll på att skicka mususlingen till sista vilan i gnagarhimlen. Den stannade chockat upp efter att precis ha klarat av en stövelsula i storlek 44, bara för att då få en fotoblixt lika stark som solen rakt i nyllet.
Stackarn låg väl och solade i gräset på traktorvägen i det sista höstljuset när två biologer och förmodade djurvänner så när höll på att skicka mususlingen till sista vilan i gnagarhimlen. Den stannade chockat upp efter att precis ha klarat av en stövelsula i storlek 44, bara för att då få en fotoblixt lika stark som solen rakt i nyllet.- Som ett rådjur framför helljuset, som en lumparkompis en gång beskrev det efter ett eldöverfall i lumpen...
Efter jobbet blev det en kvällsvandring längs en liten bäck på hemmaplan. Nästa sommar ska vi göra en del fiskevårdsarbete på en sträcka, varför en inventering av lämpliga områden för utläggning av sten och grus var nödvändigt inför kommande budgetdiskussioner ;-)
Lite lek med kamerans slutartid fick fjädermyggorna att se ut som en liten snöstorm.
Kvällen avslutades med en snabbtitt vid Rolfsån och SSG:s fina flugfiskesträcka i Hjälm. I bakgrunden syns Rolfsåns utlopp från det fina gäddvattnet Stensjön. Märkligt nog var jag enda SSG:aren på platsen, trots att det var näst sista fiskedagen för säsongen. Det låga vattenståndet, ytterligare reglerat av Ålgårda kraftverk, har inte direkt påskyndat uppgången av lax och öring på sistone och torde vara en förklaring till att ingen fluga blöttes i strömmen denna kväll.
Efter jobbet blev det en kvällsvandring längs en liten bäck på hemmaplan. Nästa sommar ska vi göra en del fiskevårdsarbete på en sträcka, varför en inventering av lämpliga områden för utläggning av sten och grus var nödvändigt inför kommande budgetdiskussioner ;-)
Lite lek med kamerans slutartid fick fjädermyggorna att se ut som en liten snöstorm.
Kvällen avslutades med en snabbtitt vid Rolfsån och SSG:s fina flugfiskesträcka i Hjälm. I bakgrunden syns Rolfsåns utlopp från det fina gäddvattnet Stensjön. Märkligt nog var jag enda SSG:aren på platsen, trots att det var näst sista fiskedagen för säsongen. Det låga vattenståndet, ytterligare reglerat av Ålgårda kraftverk, har inte direkt påskyndat uppgången av lax och öring på sistone och torde vara en förklaring till att ingen fluga blöttes i strömmen denna kväll./Markus
Så här såg det ut på en brygga på södra Säröhalvön på söndagseftermiddagen. En mellanstor båt av okänt märke syns bara tack vare att den fortfarande hänger i förtampen i det grumliga vattnet. Hans Frisk och Magnus Lindén inspekterar. Hamnen ligger som ni ser på nästa foto lite oskyddat för vissa vindriktningar.
Under dagens exkursion vid vattnet kunde min kollega Johanna förvånat se en ivrig biolog/sportfiskare försöka få tag på en gren just utom räckhåll. Slutligen kunde jag nöjt plocka ner en riktig klassiker: en spinnare av märket Mepps!! Under tonåren användes detta legendariska bete flitigt vid bl a abborre- och gäddfisket i hemmavattnen!
Kortfattat ska vi undersöka bottenfaunan (d v s bottenlevande småkryp) och se om det finns en påverkan från kraftverk i ett vattendrag. Uppströms ett kraftverk blir vattnet mer stillastående och sjölikt, vilket gör att sediment (sand, grus) och organiskt material (kvistar, löv, döda organismer) sjunker till botten och samlas på hög. Nedströms kraftverket blir det däremot ont om detta viktiga material, vilket gör miljön något steril, karg och näringsfattig för de flesta organismer. Detta innebär exempelvis mindre mat för fisk. Dessutom gör ju vattenregleringen att området nedströms ett kraftverk blir en stressig miljö p g a att stora delar av åfåran stundtals torrläggs.
Bottendjuren samlas in genom Naturvårdsverkets standariserade provtagningsmetoder. I detta fall är det så kallade sparkprov, där en viss mängd bottenyta (här ett visst antal tänkta rutor på 0,2 kvadratmeter) sparkas upp av en provtagare (undertecknad) under en viss tid (här 60 sek). Genom att sparka runt på botten frigörs bottendjuren, som tack vare strömmen driver in i håven. Man får givetvis med en viss mängd "skräp" i håven, vilket innebär en del sorteringsarbete, antingen på plats eller hemma på labbet. Det viktiga är att man försöker få med alla djur i håven.
Starten lördag morgon
Invägning
Våra ärkerivaler och goda vänner i Garmin Rapala Proguide med besättning Benny Johansson, Henrik Karlén, Ronnie Johansson och Per Alexandersson (ej med här) vann Scandinavian Saltwater Cup välförtjänt efter att tävling för tävling ha knaprat in försprånget vi hade efter Pater Noster Cup. En grym slätvar på nästan 1,6kg säkrade definitivt segern för dem på sista tävlingsdagen. Stort grattis säger vi!
Våra goda vänner Nidingen Giants (Urban Snare, Melker Lang och Tomas Einarsson) kämpade hårt och knep slutligen tredjeplatsen i SSC. Bra jobbat!
